Lettlands försvarsminister: Försörjningstryggheten kan lösa kriser

Vikten av försörjningstrygghet är en nödvändig förutsättning för att övervinna 21-talets säkerhetskriser. Försörjningstrygghet bygger på tre huvudpelare: den första, tillgänglig nationell industriell kapacitet; för det andra industriellt gränsöverskridande samarbete, särskilt på grund av det ömsesidiga beroendet mellan moderna ekonomier; och för det tredje, samhällelig beredskap att acceptera militär industri som en nödvändig del i ett omfattande försvarssystem, som behövs för att övervinna alla hybrida eller traditionella krigföringsutmaningar under 21-talet.

Utmaningar relaterade till försörjningstrygghet uppmärksammades av experter och allmänheten under COVID-19-pandemin, och de fortsätter att påverka de flesta länder pga den ryska invasionen av Ukraina. Detta krig på den europeiska kontinenten bekräftade på nytt att alla tre pelare för försörjningstrygghet är avgörande för att lösa kriser inom många politiska sektorer – oavsett om det är hälsovård eller intern och extern global säkerhet.

När det gäller yttre säkerhet ser jag beroendet av dessa pelare som följer. Först kommer den tillgängliga industriella kapaciteten och den oavbrutna tillgängligheten av dess produktion, inklusive lager av råvaror. Kriget i Ukraina betonade att västerländska demokratier inte är redo för ett fullskaligt konventionellt krig; det spelar egentligen ingen roll om krigsteatern är på det europeiska kontinentet eller någon annan del av världen.

Att sträva efter lämplig avkastning på investeringen och "just in time"-leveranser är utmärkta verktyg för effektivitetsmätning i alla ekonomi. Men det visar sig att de inte bör vara 100 % överförbara till försvarsindustrin; för närvarande finns det flaskhalsar för råmaterial och komponenter samt utmaningar med verktyg och personal för upptrappning av industrin, vilket hämmar övergången från fredstid till krigstid.

Nationella regeringar och multinationella organisationer arbetar nu hårt med kartläggning av industriell bas och försöker sända ut den rätta efterfrågesignalen till försvarsindustrin. För att säkerställa "försörjningsgaranti" måste långsiktiga åtaganden finnas på plats.

Det andra är industriellt gränsöverskridande samarbete. Den transatlantiska försvarsindustrin måste förenas, eftersom medlemmarna är historiskt sammanlänkade och delar gemensamma värderingar. Branschmedlemmar som är konkurrenter under fredstid måste bli partner under krigstid, eftersom Nato och Europeiska unionen går bort från interoperabilitet till utbytbarhet, vilket också inkluderar överföring av teknik.

Lettland, som medlem i båda organisationerna, gör redan det. Vår industri producerar obemannade luftfarkoster, obemannade markfordon och småvapenammunition, och den testar den senaste 5G-tekniken i enlighet med NATO och EU:s standarder för att säkerställa att vi alla strävar efter samma kvalitet och kvantitet. Att dela är omtänksamt och i den globaliserade världen, som nu går mot en värdebaserad regionalisering, är de obligationer och försörjningskedjor vi delar avgörande.

Ett bra exempel på ett sådant regionaliserat tillvägagångssätt är vårt gemensamma program för gemensamt pansarfordonssystem med Finland, Sverige (båda slutligen går med i NATO) och Tyskland, där en gemensam sexhjulsdriven plattform är och kommer att användas.

Dessa två pelare utgör kärnmobiliseringsförmågan för de väpnade styrkorna – en utvecklad, värdebaserad regionaliserad industri som kan gå över till krigstidsproduktion och tillhandahålla utbytbara kapaciteter redo att mobiliseras och gemensamt användas för att hantera kriser.

Sist men inte minst av de tre pelarna kommer förståelsen av ett heltäckande försvar inom alla samhällssektorer – och att vara medveten om aktuella säkerhetsutmaningar. En av mina poster i regeringen är vice premiärminister för heltäckande nationellt försvar. Mina ansvarsområden var att utveckla och implementera ett omfattande nationellt försvar i Lettland under de senaste fyra turbulenta åren. Med covid-19 gjorde vi våra läxor och lärde oss att även i demokratier, under kristider, måste det finnas någon ansvarig.

Nu lär vi oss mycket av Ukraina, inklusive hur de använder den övergripande strategin för att försvara sitt land från angriparen.

Dessa utmaningar och lärdomar under covid-19 och från våra ukrainska partner visar oss betydelsen av krishanteringsförmåga (inklusive kravet på råvaru- och resurslager), såväl som behovet av att regeringar är en nyckelintressenter i försvaret industri.

För att tillägga till citatet av general Omar Bradley – att "amatörer pratar strategi, proffs diskuterar logistik” – timing spelar också roll. Vi har kraftfulla organisationer – Nato och EU – som är kapabla att ta itu med dessa frågor rigidt. Det enda som behövs för att lyckas är politisk vilja och politiskt mod.

Artis Pabriks är Lettlands försvarsminister.

• SEO-drivet innehåll och PR-distribution. Bli förstärkt idag.
• Platoblockchain. Web3 Metaverse Intelligence. Kunskap förstärkt. Tillgång här.
• Källa: https://www.defensenews.com/outlook/2022/12/05/latvias-defense-minister-the-security-of-supply-can-solve-crises/